Entreprenadberg och tunnelbanans utbyggnad

Interpellationsdebatt 18 juni 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 15 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Camilla Brodin har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att i närtid säkerställa att entreprenadberg klassas som en biprodukt som ingår i en cirkulationsprocess för det pågående tunnelbanebygget.

Jag vill inledningsvis konstatera att nyttjandet av restprodukter, oavsett var de uppstår eller hur de klassificeras, är en viktig del i omställningen till en cirkulär ekonomi. Det är en omställning som har stor potential att minska resursanvändningen och antalet transporter och därmed klimat och miljöpåverkan.

Vidare är jag och regeringen väl medvetna om situationen när det gäller entreprenadberg och de konsekvenser för utbyggnaden av tunnelbanan och annan infrastruktur som lagstiftningen innebär. Det är en viktig anledning till att regeringen har tagit flera initiativ till att skapa bättre förutsättningar för hanteringen av bland annat entreprenadberg.

Bland annat har Naturvårdsverket fått i uppdrag att göra en bred översyn av hanteringen av schaktmassor och andra naturliga material som till exempel entreprenadberg. I uppdraget ingår bland annat att analysera om resursanvändningen kan effektiviseras, om det finns kostnader som inte är miljömässigt motiverade och om det finns en miljöpåverkan som kan undvikas. Naturvårdsverket ska även undersöka hur man gör i andra länder. Med detta som underlag ska Naturvårdsverket föreslå åtgärder för att åstadkomma en förbättrad och kostnadseffektiv hantering av schaktmassorna.

Naturvårdsverket har också fått i uppdrag att bedöma om det skulle kunna vara aktuellt att ta fram nationella kriterier för när avfall inte längre är avfall, det vill säga vad som krävs för att något som är avfall inte längre ska betraktas som det.

I promemorian Ordning och reda på avfallet, som nyligen varit ute på remiss, har Miljödepartementet föreslagit regeländringar för att förebygga att avfallet hanteras bristfälligt och att kostnaderna hamnar på kommunen eller den enskilde. Reglerna förtydligas också, vilket underlättar för tillsynsmyndigheterna. Det är också viktigt att seriösa verksamhetsutövare kan bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt. Därför har undantag från anmälnings- och tillståndsplikt föreslagits för när avfall som schaktats ur, som till exempel entreprenadberg, används igen i anslutning till samma plats.

Syftet med avfallsbegreppet och tillhörande lagstiftning är att reglera hanteringen av det som någon har för avsikt att göra sig av med så att miljön och människors hälsa kan skyddas. Vad som är avfall regleras i avfallsdirektivet, och vi kan inte tillämpa en annan definition i Sverige. Det är domstolarnas och inte regeringens sak att pröva om det är fråga om avfall utifrån de förutsättningar som råder i varje enskilt fall.

Camilla Brodin har även frågat mig hur jag avser att hantera fördyringar som riskerar att uppstå i samband med tunnelbanans utbyggnad mot bakgrund av nuvarande omklassificering av entreprenadberg. Den praxis om entreprenadbergs klassificering som utvecklas är domstolarnas tolkning av EU-rätten. Regeringen kan inte kompensera enskilda parter för ökade kostnader som uppstår på grund av domstolspraxis.

Avslutningsvis, regeringen har alltså vidtagit en rad åtgärder i syfte att förbättra och effektivisera hanteringen av bland annat entreprenadberg. De uppdrag som Naturvårdsverket har fått är omfattande och kräver tid och noggranna överväganden. Det återstår att se vilken betydelse som resultatet av uppdragen får för entreprenadberg. Men jag är övertygad om att vi med dessa som grund kan ta ytterligare steg i vårt arbete för en cirkulär ekonomi.


Anf. 16 Camilla Brodin (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först vill jag tacka Per Bolund för svaret som han har gett på min interpellation om entreprenadberg.

Vi kan snabbt bocka av några mycket viktiga punkter där jag tror mig veta att vi är ganska hyfsat överens och inte spilla tid på dem. Vi är positiva till utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm. Vi omfamnar cirkulär ekonomi som en god möjlighet att minska klimatbelastningen. Vi är lojala mot Sveriges åtagande att EU-direktiv lägger grunden för vår lagstiftning. Vi vill heller inte ha ett samhälle där politiker styr domstolar. Här finns det inga skavsår mellan kristdemokrater och miljöpartister.

Varför har jag då interpellerat? Sedan några år har Naturvårdsverket valt att göra en omtolkning av avfallsdirektivet med innebörden att entreprenadberg inte ska kunna klassas som en biprodukt i en produktionsprocess utan ska anses vara avfall. Det som vid första anblick bara ses som en administrativ teknikalitet ger en dramatisk påverkan på verkligheten när det gäller villkoren för att till exempel bygga ut tunnelbanan i Stockholm.

En beräkning visar att projektet kan fördyras med drygt 20 miljarder kronor som en konsekvens av att bergmassorna beläggs med avfallsskatt. Man måste betala deponiavgift, och av praktiska skäl tvingas man till långa transporter. Förutom att det orsakar koldioxidutsläpp motsvarande det svenska inrikesflyget under ett år blir det också stora ekonomiska fördyringar.

Får då inte miljön kosta någonting? Det är klart att den får. Men då ska vi också få någonting för de pengarna, nämligen en bättre miljö. Det får vi inte här. Tvärtom riskerar vi att försämra vårt lands möjligheter till en cirkulär ekonomi genom den tolkning som Naturvårdsverket har gjort när det gäller avfallsdirektivet.

Vi får flera signaler från näringslivet som säger att de vill vara med och bidra till ett hållbart samhälle. Jag tror på att vi i grunden har väldigt seriösa aktörer som menar vad de säger. De lever inte i ett vakuum utan inser att de i stället måste agera med förvaltarskap som en ledstjärna.

Jag blir lite bekymrad när jag samtidigt får signaler från näringslivet om att det har blivit svårare att vara cirkulär och att tolkningen av lagar och direktiv sätter käppar i hjulet.

När vi tittar på hur Naturvårdsverket sedan några år har valt att driva dessa frågor kan jag inte frigöra mig från tanken att vi här ser en juridisk vattenplaning. Det saknas en övertygande legal grund för att klassa entreprenadberg som avfall på det sätt som Naturvårdsverket har gjort de senaste åren. De svenska domstolarna landar rimligtvis i domslut utifrån de riktlinjer som utgår från Naturvårdsverkets tolkning av avfallsdirektivet. Men vi ser nu mer och mer vilka orimliga effekter det faktiskt blir för miljön, för den cirkulära ekonomin och för tunnelbanans kostnadsutveckling.

Det är bra att regeringen har gett i uppdrag till Naturvårdsverket att titta på andra länder. Jag är övertygad om att vi kommer att lära oss en hel del av det. Ett påstående från mig är att Finland kan ge oss värdefulla erfarenheter. Jag tror att även Tyskland och Nederländerna är ett par exempel som vi kan lära oss av. Det intressanta är ju hur andra EU-länder, som också måste följa avfallsdirektivet, lyckas bättre än vad vi gör med den nuvarande tolkningen av direktivet som Naturvårdsverket gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig vara tydlig: Vi har inga problem med avfallsdirektivet på denna punkt. Förändringsdirektivet som kom för ett par år sedan var dessutom en förbättring som bottnar i en bra ambition att underlätta möjligheterna till cirkulär ekonomi. Men när man går vilse trots att man har en karta kan man liksom inte slänga kartan, utan då måste man bli duktigare på att läsa och tolka den.


Anf. 17 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Jag vill tacka Camilla Brodin för en väldigt viktig fråga som också engagerar regeringen. Det är inte varje dag vi ger den här typen av uppdrag till en myndighet, utan det är för att vi ser med allvar på den här frågan. Vi har också stora investeringar som behöver göras i vårt land, och därför ska vi på alla sätt möjliggöra dem och inte lägga hinder i vägen.

Samtidigt har vi, som Camilla Brodin också säger i sitt inlägg, en gemensam EU-lagstiftning som lägger grunden för vad vi får och inte får göra, vilket också gäller alla andra EU-länder. Det kan vi inte bortse från, utan det är den grund vi måste stå på. Avfallsdirektivet har ganska nyligen reviderats. Man såg då ingen anledning att göra några stora förändringar i det, så det kommer inte att förändras i närtid.

Däremot har vi som sagt gett Naturvårdsverket i uppdrag att titta på vilka rörelsemöjligheter och vilken mån man faktiskt har för att göra en annan bedömning. I det arbetet ska man också titta just på hur frågan hanteras i andra länder. Skulle det vara så att andra länder har hittat andra sätt än Sverige att hantera till exempel bergmassor på är det en viktig lärdom. Om det är någonting som fungerar inom EU-rättens ramar skulle Sverige kunna göra på motsvarande sätt.

Ambitionen delar vi absolut. Vi ska ha en avfallslagstiftning som verkligen gör nytta när det gäller att skydda miljön och människors hälsa. Det är också viktigt att poängtera att detta inte är självklart. Vi har sett en hel del avfallsskandaler i Sverige under de senaste åren som vi också måste ta på allra största allvar. Att generellt göra stora lättnader i avfallslagstiftningen ser jag därför inte som aktuellt. Tvärtom behöver vi skärpa avfallslagstiftningen på viktiga punkter för att se till att gangstermetoder inte kan förekomma i en sådan viktig bransch. Det kan med stor tydlighet påverka miljön och också kringboendes hälsa väldigt negativt, vilket inte är acceptabelt.

Med det sagt tror och hoppas jag att vi med det ganska gedigna uppdrag som vi har gett till Naturvårdsverket kommer att hitta lösningar på den här utmaningen och att vi då också kommer att kunna möjliggöra för cirkulär användning av till exempel schakt- och bergmassor som inte är förorenade. Det är ju viktigt att poängtera att är det förorenade massor måste de också hanteras på ett miljö- och hälsomässigt acceptabelt sätt. Vid till exempel bergssprängningar för tunnelbana och liknande är det däremot rena material som vi pratar om. Skulle vi kunna hitta en väg för att se till att det materialet inte behöver hanteras som avfall skulle det vara alldeles utmärkt i mina ögon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Grunden är ändå att vi har ett avfallsdirektiv att förhålla oss till, och det är också det som svenska domstolar tolkar. Det är viktigt att poängtera att myndigheter inte kan ändra praxis på egen hand. Även länsstyrelsens beslut kan ju överklagas, och det är i överklagandet som man sedan slår fast en domstolspraxis. Ska den ändras måste man göra det med ett gediget underlag och med den kunskap som krävs, och det är precis det som Naturvårdsverket håller på att ta fram.


Anf. 18 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Tack, Per Bolund, för ditt svar!

Jag sa i mitt förra inlägg att jag är glad över att Naturvårdsverket ska titta på andra länders erfarenheter. Jag är också glad över att regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att borra i frågan om entreprenadberg utifrån en bred översyn.

Jag är också lite kritisk till att man har låtit situationen gå så pass långt att vi har fått dessa uppenbara problem. Det borde inte ha behövt hända. Det är bra att regeringen är på bollen, men jag skulle önska att man hade lite mer tempo i arbetet.

Tyvärr kan jag inte bara vara glad. Jag blir riktigt bekymrad när jag får ta del av den första delen av utredningen, som nu är ute på remiss. Det är den första av fyra delar, och den handlar om att definiera centrala begrepp. Det visar sig att Naturvårdsverket i sitt förslag redan har satt ned foten och i frågan huruvida entreprenadberg kan anses utgöra biprodukt enligt Miljöbalken bestämt sig för att de inte kan det. Jag häpnar över detta.

Jag hoppas verkligen att Naturvårdsverket lyssnar på remissinstanserna när de än en gång försöker lyfta fram relevanta fakta. Jag ger gärna miljöminister Bolund tipset att ta del av Stockholmsregionens remissvar, som skickades in den 25 maj i år, och jag vill ge ytterligare ett lästips inför sommarens hängmatta, nämligen länsstyrelsens remissvar på promemorian Ordning och reda på avfallet, som sändes in till Miljödepartementet den 5 maj. Det är ett klokt och väldokumenterat dokument där man kan läsa hur länsstyrelsen nu inser hur fel hela processen har landat. De skickar in mycket viktiga och läsvärda synpunkter som jag hoppas att Per Bolund tar intryck av.

Vi har inte ministerstyre i det här landet, och det vill heller ingen av oss ha. Men i slutet av dagen styrs staten ändå av regeringen, och det finns i botten en politisk vilja bakom alla beslut. Regeringen utövar sin ledning över myndigheterna genom regleringsbrev, utredningsdirektiv och inte minst en ständigt pågående myndighetsdialog. Jag räknar därför med att Per Bolund inte försitter någon chans att utifrån sin position säkra att avfallsdirektivet landar i Sverige på ett sätt som uppfyller målsättningen med detsamma och att vi snart kan få se ett tillrättaläggande av den juridiska misstolkning som har tillåtits lägga en våt filt över entreprenadberg under ganska lång tid.


Anf. 19 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Det är väl ändå i sin ordning att påminna om varför vi har de här förslagen på bordet och därmed kan ha den här diskussionen. Vi hade inte fått svar på frågan om ordning och reda på avfallet om inte regeringen hade lagt fram förslagen och skickat ut dem på remiss. Då får vi igång den här värdefulla processen och får också in synpunkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hade inte heller haft förslag från Naturvårdsverket om inte regeringen hade gett ett uppdrag till Naturvårdsverket att ta fram förslag som gör att vi kan ha de här viktiga diskussionerna och också ta in inspel och idéer från näringslivet, regionerna och andra som har erfarenheter.

Vi har inte heller lagt uppdragen och skickat ut förslagen av en slump, utan vi gör det för att vi har en ambition att få en avfallslagstiftning som verkligen fungerar och levererar på bästa möjliga sätt. Här har vi inte vilat på hanen; tvärtom har vi agerat när vi sett att det finns utmaningar och problem, till exempel i form av att man inte har hanterat avfall i Sverige på ett säkert sätt. Det har tyvärr varit för många situationer där oansvariga bolag har tjänat stora pengar och sedan inte hanterat avfallet på ett sätt som är rimligt utan på ett sätt som leder till skador på både miljön och människors hälsa.

Det kan vi inte acceptera, och därför föreslår vi också tydliga förändringar. Vi skickar även ett uppdrag till Naturvårdsverket att utvärdera avfallslagstiftningen just för att se om det går att hitta sätt att göra lättnader för till exempel stora infrastrukturprojekt.

Regeringen har alltså tagit bollen, och vi har också gett den vidare till våra myndigheter. Vi måste dock ha respekt för att det är så Sverige styrs. Vi styr inte genom att en minister sitter på sin kammare och kommer på en briljant idé och genomför den, utan vi gör det genom att låta våra myndigheter och experter ta fram det underlag som behövs och som är så gediget att det håller över tid.

Jag tror inte att någon skulle tjäna på att vi gjorde en snabb förändring som sedan inte visar sig vara juridisk hållbar utan som i domstol skulle revideras än en gång. Då skulle vi hamna i samma problematik en gång till. När vi gör förändringar behöver vi faktiskt veta vad vi gör, och vi behöver veta att vi har på fötterna för att göra de förändringarna.

Det är det som är regeringens ambition: att vi ska kunna göra förändringar men att det också ska vara en gedigen process med lösningar som är hållbara över tid.


Anf. 20 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Tack för svaret även denna gång! I mina öron låter det som om vi är hyfsat överens om att någonting måste göras för att vända utvecklingen så att den går åt rätt håll.

Jag vill ändå skicka med tipset om länsstyrelsens svar. Man har ändå ändrat uppfattning i detta. Naturvårdsverket har i sin enfald låtit sätta en praxis som inte kommer Sverige till nytta över huvud taget.

Det finns inga rättsfall inom EU som styrker Naturvårdsverkets tolkning av direktivet - utan tvärtom. De rättsfall i Sverige där det har dömts till entreprenadbergets nackdel bottnar i Naturvårdsverkets tveksamma tolkning av direktivet. Ingen svensk domstol har heller låtit frågan prövas av EU-domstolen, men om Region Stockholm låter EU-domstolen pröva frågan skulle Sverige få svårt att få igenom sin tolkning.

Här behöver regeringen sätta frågan under lupp och vara effektiv så att vi inte försätter oss i en alldeles för dyr situation där vi inte tar till vara möjligheterna att klara klimatomställningen på grund av alldeles för långa transporter eller för att käppar sätts i hjulen så att företagare inte kan arbeta så effektivt som möjligt. Ingen vill att tunnelbanans utbyggnad ska dra ut på tiden längre än vad den gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med de tipsen hoppas jag att vi snart får se en ändrad praxis i Sverige och att vi går åt rätt håll.


Anf. 21 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Att utnyttja entreprenadberg som ersättning för annat material är en viktig del i arbetet för att nå en cirkulär ekonomi. Där framgår regeringens mål tydligt i den handlingsplan och strategi som vi har antagit.

Regeringen har också tagit flera initiativ som har betydelse för hur entreprenadberg kan hanteras. Jag har varit inne på att bland annat Naturvårdsverket gör en bred översyn av hur schaktmassor kan hanteras.

Det är också viktigt att poängtera att det faktum att entreprenadberg klassificeras som avfall inte innebär något förbud mot att använda det för till exempel vägbyggnad. Tvärtom är ett av syftena med avfallslagstiftningen på EU-nivå att avfall ska kunna återvinnas utan risk för miljö och människors hälsa.

Vad som är avfall eller en biprodukt avgörs av EU-rätten. Vad som är avfall behöver också avgöras i det enskilda fallet och bedömas av den myndighet som prövar ärendet vid varje tillfälle. Regeringen kan inte i vare sig det enskilda fallet eller genom generella beslut fatta beslut om vad som är avfall, utan det är just i prövningen som det görs.

Med detta sagt har vi gett flera viktiga uppdrag som syftar till att få en bättre fungerande avfallslagstiftning ur flera synvinklar, det vill säga stänga dörren för oseriösa aktörer som försöker tjäna snabba pengar på att hantera avfall på ett farligt sätt för människor och miljö. Det ska inte förekomma i vårt land. Vidare ska vi se hur vi kan ta viktiga steg för att verkligen nå målet om en cirkulär ekonomi. Det gäller även för entreprenadberg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:745 Entreprenadberg och tunnelbanans utbyggnad

av Camilla Brodin (KD)

till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

 

Stockholm är inte bara Sveriges huvudstad utan också Sveriges motor. Att Stockholm kan växa och utvecklas är bra för hela Sverige och ger kraft som lyfter alla andra regioner. Vi var många som blev glada den 11 november 2013 då en överenskommelse presenterades mellan regeringens förhandlare och dåvarande Stockholms läns landsting och kommunerna Stockholm, Nacka, Solna och Järfälla.

Stockholmsregionen skulle byggas ut med fyra nya tunnelbanesträckningar och 78 000 nya bostäder. En motsvarande satsning på spårtrafik hade inte gjorts på flera årtionden, och det har funnits en stor uppslutning alltsedan dess kring det kloka i att bygga ny tunnelbana och kombinera detta med en kraftfull satsning på nya bostäder. Det är bra för Stockholm. Det är bra för Sverige. Det är bra för en hållbar utveckling och tillväxt.

Att en överenskommelse av detta slag skulle möta många utmaningar och behöva navigera förbi många blindskär är självklart. Ingen har trott att alla planer bara skulle rulla på utan minsta justering. Men när Länsstyrelsen i Stockholms län i ett yttrande över en tunnelbanedepå i Högdalen plötsligt ändrade den praxis som rått och styrts av tidigare domslut tornade ett stort hot upp sig. Tidigare har entreprenadberg betraktats som en biprodukt i en recirkulationsprocess. Länsstyrelsen ändrade denna praxis och ansåg att entreprenadberg ska klassas som avfall och därmed riskera att belastas med avfallsskatt. Detta är inte ett resultat av nya beslut på politisk nivå utan en nytolkning av gällande lagstiftning som inte har föregåtts av någon politisk diskussion.

Vad det betyder i praktiken om detta beslut får bli normerande för den fortsatta utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm är att utbyggnaden riskerar att fördyras dramatiskt. Det är alltid vanskligt att göra prognoser, men en kvalificerad beräkning landar på i värsta fall 23 miljarder kronor i kostnadsökning.

Förutom en kraftig fördyring skulle konsekvenserna av beslutet tvinga fram förändrade transportbehov som innebär massivt utökade koldioxidutsläpp. Beräkningar visar på att transporter utanför Stockholmsregionen kan ge upphov till 500 000 ton koldioxid, jämförligt med vad inrikesflyget släpper ut under ett normalår. En helt orimlig förändring som måste förhindras.

Om det blir fördyrade kostnader måste dessa landa någonstans, och det skulle leda till att varje bostad som är en del av tunnelbanepaketet skulle fördyras med upp till 180 000 kronor. Med tanke på det redan höga prisläget i Stockholmsregionen för bostäder är detta ett rejält dråpslag!

Enligt uppgift har regeringen gett i uppdrag till Naturvårdsverket att göra en översyn av regelverket för att se över hur cirkulär ekonomi och minskade klimatutsläpp kan stödjas i hantering av rent entreprenadberg och andra naturliga massor. Denna förväntas emellertid inte leverera resultat förrän 2022, och dessförinnan står länsstyrelsens beslut som en hämsko för det redan påbörjade tunnelbanebygget och förstås också för all hantering av entreprenadberg i Sverige.

Innan vi ändrar en etablerad praxis, att entreprenadberg är en biprodukt som ingår i en recirkulationsprocess, borde en gedigen utredning där även de samhällsekonomiska konsekvenserna av beslutet vägs in ha gjorts. Men här har tågordningen blivit den motsatta. Det är väldigt bekymmersamt.

Mot denna bakgrund vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

 

  1. Avser ministern att vidta några åtgärder för att i närtid säkerställa att entreprenadberg klassas som en biprodukt som ingår i en recirkulationsprocess för det pågående tunnelbanebygget?
  2. Hur avser ministern att hantera fördyrade kostnader som riskerar att uppstå för tunnelbanans utbyggnad mot bakgrund av nuvarande omklassificering av entreprenadberg?