Samverkan mellan jordbruk och avlopp minskar klimatutsläpp och ökar självförsörjning
För att kunna bidra måste kvalitetssäkrad avloppsgödsel vara tillåten att sprida. Det skriver tolv forskare från SLU i sin slutreplik.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det gläder oss att såväl Torsten Torstensson som Nätverket Ren Åker Ren Mat vill säkra matjordens bördighet och kvalitet och att han tycker att källsorterande avloppssystem som återför kvalitetssäkrad växtnäring är intressanta, om än dyra. Deras byggkostnad är ibland högre än dagens linjära systems, men de ger fler nyttigheter.
Räknas dessa med när systemens intäkter och kostnaderna läggs samman är de näringsåterförande systemen ofta såväl billigare som bättre. Det är därför som Södertälje har byggt, Helsingborg bygger, Visby beslutat att bygga och flera andra kommuner planerar att bygga källsorterande system.
Dessa system återför toalettkvävet som gödsel istället för att rena bort det, vilket innebär en stor potentiell minskning av samhällets klimatpåverkande utsläpp. Att rena kväve i reningsverk ger lustgasutsläpp motsvarande minst 9-10 kg koldioxidekvivalenter (CO2e) per kilo kväve.
Genom att istället återföra kvalitetssäkrad avloppsgödsel som ersätter konstgödsel kan samhällets utsläpp potentiellt minskas med 13 kilo CO2e per kilo återfört kväve och jordbruket få tillgång till kvävegödsel med försumbara produktionsutsläpp. Detta bör bidra till LRFs mål Fossilfritt lantbruk 2030.
För att kunna bidra måste kvalitetssäkrad avloppsgödsel vara tillåten att sprida. Torstensson påstår att sådan riskfri gödsel ”med all säkerhet” får spridas i slamutredningens alternativ 1, utifrån den korta beskrivning i sammanfattningen ”totalt spridningsförbud med mycket begränsade undantag”.
Torstensson har emellertid helt missat hur starkt begränsade undantagen är. Möjliga undantag är (sidorna 51-52) dels om dispens beviljats för eget omhändertagande, dels om länsstyrelsen beviljat undantag av synnerliga skäl. Synnerliga skäl är ett högt ställt krav (sida 419), exemplifierat med ”kriser” (sida 386). Tvärtemot vad Torstensson antar kan alltså varken hög kvalitet eller riskfrihet utgöra grund för undantag från spridningsförbudet i alternativ 1.
I alternativ 2 kan avloppsgödsel som uppfyller Naturvårdsverkets framtida kvalitets- och riskkrav få spridas. Därför förordar vi alternativ 2. Kvalitetskraven kan, som i Holland, sättas så höga att vanligt avloppsslam inte uppfyller dem, vilket utredningen uttryckligen skriver på flera ställen.
För att möjliggöra avloppssystem som återför kvalitetssäkrad kväve- och fosforrik avloppsgödsel uppmanar vi därför Torstensson och alla andra vars mål är ett fossilfritt lantbruk och ett cirkulärt livsmedelssystem att förorda alternativ 2 i kombination med höga kvalitetskrav i sitt svar på remissen ”Hållbar slamhantering”.
Att förorda alternativ 1 innebär att vi ytterligare investerar fast oss i ett föråldrat linjärt avloppssystem byggt på kvittblivning, vilket omöjliggör ett framtida cirkulärt livsmedelssystem.
Håkan Jönsson,
Sahar Dalahmeh,
Mattias Eriksson,
Evgheni Ermolaev,
Cecilia Lalander,
Jennifer McConville,
Mikael Pell,
Elin Röös,
Ingrid Strid,
Cecilia Sundberg,
Pernilla Tidåker,
Björn Vinnerås,
Forskare, SLU