Juuso Joona hittade alternativ till konstgödsel – nu mår hans jordar bra och ger goda skördar

– Vi upplever ingen lönsamhetskris här eftersom vi inte är beroende av rysk fossil energi och konstgödsel, säger jordbrukaren Juuso Joona, en av Finlands föregångare inom regenerativt jordbruk. Gården är ett bevis på att det går att odla utan konstgödsel utan att det betyder sämre skördar.

Slambassängen har varit en av gårdens större investeringar. Slammet transporteras till bassängen från biogasanläggningen i Villmanstrand och sprids sedan ut på åkrarna som gödselmedel i mån av behov. Gårdens bil går på biogas från samma anläggning.
Anna Korkmananna.korkman@hbl.fi
03.04.2022 06:00 UPPDATERAD 03.04.2022 07:48
I slutet av mars ligger åkrarna fortfarande i gnistrande snöskrud i Joutseno i Villmanstrand. Med undantag av en hackspetts trumningar som ekar över landskapet, är det helt tyst. Vanligtvis brukar ett avlägset surr från en rysk pappersfabrik höra till det karelska landskapet.
– Men fabriken tystnade plötsligt för några veckor sedan, berättar jordbrukaren Juuso Joona medan vi blickar ut över hans åkrar. Familjejordbruket heter Tyynelän tila och är belägen några kilometer från den ryska gränsen.

Alternativa odlingsmetoder

På 90-talet såg framtiden inte särskilt ljus ut för gården - åkerjorden var urlakad, skördarna dåliga och jordbruket olönsamt och känsligt för omväxlingar i väder och marknadspriser på spannmål.
I mars är det karelska landskapet fortfarande täckt av ett tjockt lager snö. – Det har varit en bra vinter med tanke på det kommande växtåret, säger Juuso Joona.
Varför används inte biprodukterna från exempelvis pappersindustrin som gödsel i större utsträckning i Finland? undrar Joona. Pappers- cellulosafiber som normalt förbränns fungerar som utmärkt mat för mikroberna i åkerjorden.
– Då började jag läsa in mig på olika hållbara och förnybara odlingsmetoder som skulle förbättra jordhälsan. Omkring år 2010 började vi på allvar gå in för så kallade regenerativa odlingsmetoder på gården, förklarar Joona som till utbildningen är agronom.
Att odla regenerativt betyder att man tillämpar olika odlingsmetoder som förbättrar jordhälsan i åkrarna och ökar den biologiska mångfalden. Genom att odla olika sorters växter på åkrarna och variera växtföljden på samma åker är syftet att stödja ett mångsidigare liv både under och ovan markytan.
- Ju fler daggmaskar i åkerjorden, desto bättre blir skördarna, förklarar Joona.
Begreppet dök upp i Finland för bara några år sedan men egentligen baserar det sig på odlingsmetoder som traditionellt använts här, innan man övergick till intensiva odlingsmetoder där en växtart odlas år efter år på samma åker.
– Man kan säga att vi slutade odla regenerativt 1987 i samband med att jordbruket intensifierades för att sedan återgå till det för tolv år sedan, säger han.
När jorden mår bra tål den förändringar i klimat och samhälle bättre än en intensivt odlad åker.
– Genom att använda oss av regenerativa och ekologiska odlingsmetoder har vi försökt förbättra försörjningsberedskapen och självförsörjningen, säger han.

Förebild för andra

Juuso Joona har blivit en av Finlands föregångare inom regenerativt jordbruk. Vid sidan om arbetet på det egna jordbruket hjälper han också andra bönder med övergång från konventionella odlingsmetoder till regenerativa.
Juuso Joona vid en stor hög med fiber som är en biprodukt från skogsindustrin. Fibern sprids ut på åkrarna för att förbättra jordens kvalitet och struktur. Det är företaget Soilfood som står bakom produkten.
– Ju fler åtgärder vi har gjort för att förbättra jordhälsan, desto bättre skördar har vi fått och samtidigt har vårt sätt att odla rustat oss för kriser. I fjol när det var extremt torrt klarade vi oss ändå helt bra och skördarna har aldrig uteblivit. Utan utgifter för konstgödsel eller bekämpningsmedel har gårdens kostnader dessutom minskat och arbetsmängderna har inte heller ökat.

Satsar på återvinning

Då priset på kvävegödsel sköt i höjden för några veckor sedan påverkades inte Tyynelän tila eftersom gården använder återvunnen gödsel. Gödslet är tillverkat av pappers- och cellulosafiber som uppkommit ur sidoflödet i pappersproduktionen - en produkt som säljs av företaget Soilfood, som Joona var med och grundade. Företaget är det enda i Finland som producerar organiskt gödselmedel av industriella sidoflöden som annars skulle förbrännas.
Klöver är en viktig växt då man odlar regenerativt eftersom den kan binda kväve.
– Fibern kommer från en närbelägen skogsindustrianläggning och sprids ut på åkrarna på våren, säger Joona och visar högarna med mulliknande material som ligger under snön.
– Det är ett superbra medel som matar mikroberna och förbättrar jordhälsan. Det här är cirkulär ekonomi som bäst.
Det organiska gödningsmedlet används främst för att stöda jordens egna näringsämnen och sprids därför ut i så små mängder som möjligt. I huvudsak förlitar man sig på att de kvävefixerande växterna och mikrolivet i jorden binder näringsämnen som bland annat ryps, raps, råg och spelt behöver för att ge goda skördar.
– Om man i konventionellt jordbruk sprider ut omkring 100 kg kväve per hektar så sprider vi ut 30-50 kg på samma areal, berättar han.
Juuso Joona på skidor i en skonsamt avverkad skog där mångfalden är en trumf.
Växter med långa rötter binder koldioxid, kväve, fosfor och andra näringsämnen som finns långt nere i jorden som växterna vid ytan kan utnyttja och mikrober mumsa på.
Gödselmedlet har dessutom visat sig halvera avrinningen av näringsämnen från åkrarna i motsats till konstgödsel som ofta orsakar stora näringsutsläpp, förklarar Joona.

Beroende av rysk import

Majoriteten av jordbruken i Finland förlitar sig fortfarande på konstgödsel och drabbas därför nu hårt av att prisen på energi och konstgödsel stigit som följd av sanktionerna mot Ryssland. Importen av ryska råvaror som behövs för tillverkning av konstgödsel har upphört och pressat upp prisen ytterligare.
Juuso Joona pekar ut ett förhållandevis billigt konstgödsel och en jordbrukspolitik som stött den konventionella jordbruksmodellen som de främsta orsakerna till att jordbruket i Finland fortsättningsvis är så beroende av konstgödsel och fossil energi. Han beskriver priset på konstgödsel som missvisande eftersom bland annat miljö- och klimatriskerna uteslutits ur priskalkylen.
Produktionen av konstgödsel är energikrävande och avger dessutom överflödiga utsläpp av speciellt kväve som ofta slutligen spolas ut från åkrarna till vattendrag där de bidrar till övergödning. Samtidigt avger konstgödslet växthusgasutsläpp då de sprids ut på åkrarna.
– Inte skulle alla gårdar behöva tvingas till att odla ekologiskt, men användningen av konstgödsel borde minska betydligt och bli mer preciserad, säger Joona.

Sårbart system

Den pågående livsmedelskrisen har avslöjat sårbarheten i vårt livsmedelssystem och nu borde en förändring ske på systemnivå, menar Juuso Joona.
– Vi skulle ha alla möjligheter att förändra stödsystemet så att det skulle sporra till en hållbarare matproduktion som skulle medföra många positiva konsekvenser samhälleligt och miljömässigt.
Men för tillfället delas jordbruksstöd inte ut på basis av hur väl odlaren lyckas binda koldioxid i åkrarna, förbättra jordhälsan, öka den biologiska mångfalden eller förbättra vattenkvaliteten. Produktionen av återvunnen gödsel utav sidoströmmar i industrin är fortfarande marginell och inget som satsats på i större utsträckning i Finland. Materialet från sidoströmmarna i skogsindustrin förbränns oftast i stället för att utnyttjas som exempelvis gödsel.
– Mikroberna och maskarna i jorden är hjältarna, de förbättrar jordstrukturen och processar kväve så att det inte avges från åkrarna, säger Joona.
Höstrapsen övervintrar granngrön under snötäcket.
– Åtgärder som i grunden skulle förbättra försörjningsberedskapen i Finland stöds alltså inte politiskt, sammanfattar Joona.

Spannmål blir djurfoder

60 procent av spannmålet som odlas på finländska åkrar blir i nuläget djurfoder.
– Att så mycket spannmål som kunde användas för andra ändamål blir djurfoder är ett annat grundläggande problem med vår livsmedelsproduktion, säger Juuso Joona.
– I dag är majoriteten av åkrarna i Finland bra eller måttligt lämpade för odling av olika ätbara växter, och i framtiden kommer de att vara ännu bättre lämpade till följd av klimatförändringen. Foderproduktionen kunde i stället baseras på sidoflöden från andra produktioner och på vallväxter.
Joona sticker spaden i snön och gräver tills åkermarken uppenbarar sig, täckt av gröna övervintrade höstrybsväxter. Han skopar upp en klump jord fylld av slingrande rötter och några daggmaskar som bökar omkring.
– Så här doftar en välmående jord, förklarar han. Att maskarna trivs så här nära markytan är ett tecken på att det blir ett bra odlingsår.

Juuso Joona

Föddes 1982 i Joutseno.
Till utbildningen agronom.
Arbetar som jordbrukare, utbildare och forskare. En av grundarna till företaget Soilfood som producerar återvunnen gödsel tillverkad av sidoflöden i skogsindustrin.
Fritiden tillbringar han gärna i naturen på skidor, i kajak, på terrängcykel eller löpandes med karta och kompass.
Till familjen hör fru och en dotter i skolåldern.

ANDRA LÄSER