Den nordiska berggrunden bland de mest mineralrika i världen

Norden har en stor och outnyttjad potential som hållbar leverantör av de råvaror världen behöver för den gröna omställningen visar ny rapport

Sveriges geologiska undersökning har tillsammans med motsvarande myndigheter i de övriga nordiska länderna tagit fram en rapport som visar på en stor potential för att utvinna kritiska metaller och mineral i Norden, men också behov av nya undersökningar och forskning. De kritiska råmaterialen är i ett flertal fall av central betydelse för den gröna energiomställningen, skriver SGU i ett pressmeddelande.

Den genomgripande teknologiska omvandling av samhälle och industri – en grön energiomställning – som eftersträvas idag för att radikalt minska våra utsläpp av koldioxid och därmed motverka klimatförändringar medför också nya och i flera fall kraftigt ökande behov av olika råmaterial. För att kunna producera, transportera och lagra energi på nya, koldioxidreducerade och effektiva sätt samt elektrifiera områden som idag baseras på ”fossilbaserad” teknik, som fordonssektorn, krävs specifik teknik som för sin tillverkning erfordrar en säker tillgång till ett antal lika specifika råmaterial. Exempel på sådana material är metallerna kobolt och litium, kritiska för batteriindustrin tillsammans med mineralet grafit, liksom sällsynta jordartsmetaller som bland annat är fundamentala för motorer i elektriska fordon och generatorer i vindkraftverk.

Hur mycket av dessa material finns i den svenska berggrunden och hur väl känner vi till dessa fyndigheter?

Erik Jonsson, foto: Uppsala universitet

– Vi känner till ett flertal mineraliseringar av grafit i den svenska berggrunden och en framtida svensk produktion verkar klart rimlig. Vi känner även till ganska många förekomster av litium, men få med potential att vara stora nog för att vara ekonomiska. Här behövs mer forskning och prospektering – både av enskilda mineraliseringar, men även i större regionala stråk. Fallet med upptäckten av ett helt nytt och tidigare okänt litiummineraliserat system, med möjlig biproduktmetall i form av tantal, i Sverige så sent som 2007 visar på en fortsatt stor upptäcktspotential även utanför etablerade områden, säger Erik Jonsson, statsgeolog SGU, adjungerad professor i mineralogi vid Uppsala universitet samt medförfattare till rapporten.

– Vi känner även till ett flertal koboltmineraliseringar i Sverige, inklusive sådana brutna redan på 1700- och 1800-talen. Men liksom i fallen med andra så kallade biproduktmetaller är det mycket vi inte vet om uppträdande och fördelning. Fyndigheter som är kända idag är sannolikt små och/eller inte tillräckligt rika. Systematiska undersökningar saknas dock oftast, säger Erik.

Mycket god potential för REE

– När det gäller sällsynta jordartsmetaller (REE) har vi en mycket god potential. Både i förekomster där de är av primärt intresse, men också där de kan utvinnas som biprodukt tillsammans med fosfor, för övrigt också en kritisk metall, i bland annat apatitjärnmalmer. Därtill finns en mängd REE-mineraliseringar där vi inte alls vet så mycket om storlek, hur och när de bildats och så vidare. Det finns helt klart stor potential för nya insatser i form av både forskning, undersökning och prospektering vad gäller de sällsynta jordartsmetallerna, säger Erik.

Geografiska och vetenskapliga kunskapsluckor måste fyllas

– Det finns definitivt vita fläckar kvar att undersöka. Sverige är stort och geologiskt diversifierat. Stora områden har mycket få blottningar av berggrunden. Här har man väl hittat vad man kan av exempelvis magnetiska järnmalmer, men många typer av mineraliseringar har vi mycket liten kunskap om och i synnerhet gäller detta de ofta speciella metaller och mineral som vi idag räknar som kritiska, vilka alltid blivit styvmoderligt behandlade i jämförelse med den forskning som bedrivits på traditionella bas- och ädelmetaller och deras geologi, menar Erik.

Vilka specifika kritiska råmaterial – som inte bryts idag – bedömer du ha bäst framtidspotential för brytning i Sverige?

– Som sagt så är grafit mycket rimligt för kommande brytning i Sverige, liksom flusspat (fluorit). Litium och kobolt är inte omöjliga, men här finns också mera avancerade projekt i närområdet med litium i Finland och pågående koboltbrytning, också det i Finland. Vad gäller andra så kallade biproduktmetaller som antimon, gallium, indium och vismut vet vi helt enkelt alldeles för lite idag. Möjligheterna saknas dock inte i Sverige, men mer kunskap behövs! Sällsynta jordartsmetaller har vi tämligen otvetydigt mycket bra potential för och i ett fastlandseuropeiskt perspektiv torde Sverige ligga i topp vad gäller REE, avslutar Erik.

> Läs mer och ladda ner rapporten hos Nordic Innovation

> Läs mer på sgu.se

Kritiska råmaterial i Norden. Fördelningen av kända mineraliseringar samt områden med förhöjd potential för kritiska råmaterial i Norden. Från Eilu m. fl. 2021. Bild: sgu.se

Bild: Eilu, P., Bjerkgård, T., Franzson, H., Gautneb, H., Häkkinen, T., Jonsson, E., Keiding, J.K., Pokki, J., Raaness, A.,
Reginiussen, H., Róbertsdóttir, B.G., Rosa, D., Sadeghi, M., Sandstad, J.S., Stendal, H., Þórhallsson, E.R. &
Törmänen T. 2021. The Nordic supply potential of critical metals and minerals for a Green Energy Transition.
Nordic Innovation Report. ISBN 978-82-8277-115-3 (digital publication), ISBN 978-82-8277-114-6 (printed).
Online: https://www.nordicinnovation.org/2021/nordic-supply-potential-critical-metals-and-mineralsgreen-energy-transition, Unsplash